SWEA Vancouvers 18:e skidresa till Whistler genomfördes föregående helg. Tio Sweor möttes upp i det hyrda boendet i komplexet Northstar. En aning trångt, men alla bekvämligheter som behövdes fanns på plats. Enligt först-till-kvarn-principen hade  sista kvinna fått besked om att medta luftmadrass. Alla fnissade när Louise dök upp med en extrasäng från IKEA. Förmodligen sov hon skönast av oss alla.

Vissa av Sworna hade anlänt till Whistler redan på torsdagen för att kunna åka skidor på fredagen. Väckarklockan var ställd och skidorna nyvallade.  Fredagmorgon vaknade samtliga till ljudet av smattrande regn mot cedertaket. Sade jag ösregn? Totalt dundrande ösregn, menade jag. Intensiv SMS-trafik med vänner som redan var ute i backen påbörjades för att undersöka väderförhållandena på toppen, skulle det vara värt att ta sig ut? ”Stanna hemma och drick mer kaffe” löd beskedet. Istället blev det lång brunch med god frukost och massor av kaffe, följt av besök på Yyoga i Function Junction. Gun-Britt, 60 år, bekräftade att hon var mjukast av alla när hon gick ner i spagat.

Fredagkväll utforskades menyn och vinet på Trattoria Umberto, en populär restaurang i Whistler som alltid är packad till bristningsgränsen. Efter stängningsdags drog Sworna vidare till (ö)kända Buffalo Bills, där Lotta slog alla grabbar i biljard och resten av Sworna dansade sig svettiga till gamla godingar som ”Thriller” och ”Livin’ on a prayer”.

Lördagmorgon. Regn. Sade jag ösregn? Jag menar hejdundrande ösregn, som denna gången larmade mot taket. Återigen lång brunch med massor av välbehövt kaffe och klassiskt tjejsnack, nödvändiga inslag efter en sen utekväll. Sweor har svårt att slita sig när de har kul. Diskussionerna som följde lät ungefär så här:

”Jag behöver inte åka upp, men jag kan göra det om någon har lust”, sa Swea 1  som egentligen menade ”Jag vill åka upp – kan ingen följa med mig trots att regnet och dimman säkert kommer att göra oss dyngsura och yra?”.

”Jag behöver inte heller åka”, svarade Swea 2 som egentligen menade ”Herregud, ska jag missa en dags skidåkning till? Kan ingen bara step up to the plate liksom?”

Tystnaden lägrade sig efter några eftertänksamma suckar från flertalet personer. Olycklig paus. Sedan utbrister Swea 3: ”Nej vad fasen, jag åker, är det någon som hänger på?”. Swea 1 och 2 svarade ja blixtsnabbt och upp till toppen de tre bar. Hur skidåkningen blev? Efter lunch, följd av några miserabla timmar utan sikt kom äntligen belöningen, Sweorna fick njuta av Jersey Cream och pister nästinstill tomma på skidåkare. Whistlers övriga skidåkare hade gett upp för tidigt. Dimman lättade och några backar som tidigare varit stängda öppnades.  Swea 1, 2 och 3 fick uppleva Whistlers skidåkning när den är som bäst, pudersnö i mängder.

Söndagmorgon. Strålande sol och blå himmel. Äntligen (!)  tänkte  Sweorna och skyndade sig till liftarna, där 3.000 andra skidåkare också hade tänkt samma goda tanke denna vackra söndag. Trots trängseln fick Sweorna uppleva en underbar skiddag med mycket snö och rolig skidåkning. En skiddag väl värd att vänta på.

Väl åter i Vancouver mailade flera undertecknad om kvargglömda plattänger. Denna pryl är tydligen en livsnödvändighet i dyblött väder.

Nästa skidresa  sker den första helgen i mars 2014. Låt SWEA veta redan nu om du vill hänga på. Det är alltid alldeles för mycket kul på SWEA:s resor.