Paris är kärlekens stad. Den är också världens mest besökta stad med 26 miljoner besökare om året. För den som njutit av en café au lait någonstans längs Seine eller Champs Elysée är orsaken tydlig. Paris är en bedövande vacker stad som genom världshistorien har varit hem för många händelser, människoöden och starka känslor.När man går förbi ett förälskat par som kysser varandra i Sverige ler man generat och vänder bort blicken. I Frankrike slår man ut armarna och utbrister ”Ahh, l’amour!” Den positiva attityden till den underbaraste känslan av alla tar nu SWEA Paris fasta på. Under det regionala mötet den 5-7 oktober bjuder man in till en vernissage med namnet ”Kärlek”. Färgtemat går i rött, och ska beskådas under den inledande mingelkvällen på Svenska Klubben. Den sistnämnda ligger på Rue de Rivoli i hjärtat av Paris. Det är den äldsta utlandssvenska klubben i världen, och bildades 1891. Alfred Nobel var en av de första medlemmarna. Hans skrivbord finns fortfarande att beskåda i det blå rummet.

SWEA Vancouver representeras av Swean Gunilla Kay som ska ställa ut sina alster tillsammans med dottern Amanda (läs om hur Amanda lärde sig svenska som vuxen i bloggen Kanadakorrespondenten). Gunilla arbetar vanligtvis med akrylfärger, eftersom hon älskar den teknik som tillåter dessa färger att skapa olika lager och struktur med ett mer tredimensionellt intryck som resultat. Detta berättar Gunilla när vi möts över en kopp kaffe i Kerrisdale i Vancouver på självaste 6:e juni.

På frågan varför Gunilla började måla svarar hon med att berätta om det enorma tomrum som makens död skapade och som hon behövde fylla med något meningsfullt. Maken John var arkitekt och konstnären i familjen. Efter en karriär i hotell och flygbranschen satsade Gunillla på familjen och hjälpte John med hans projekt och alster. Efter hans bortgång 2009 behövde Gunilla omforma sitt liv och valde att fokusera på språkstudier på SFU och konststudier vid Kwantlen Polytechnic University i Surrey.

Gunilla förlorar sig i en lång diskussion om sin familj i Sverige och om John. Även här är temat kärlek; det märks på värmen i hennes röst och hennes leende. Hon berättar om barndomsminnen med familjeresor som gick med tåg till Schweiz. Resorna präglades av proviant från Sverige; bröd, smör och rökt skinka. Kaffe fyllde man på i termosen när man stannade någonstans. De tidiga resorna ledde senare till att Gunilla flyttade till Schweiz där hon arbetade på hotell. Färden gick efter några år vidare till Vancouver och mötet med livspartnern John. Gunilla skrattar när hon beskriver den tidsenliga oranga klänning och gröna kostym som hon och John bar när de gifte sig 1972. De fick 37 år tillsammans efter giftermålet i North Vancouver, och har förutom dottern Amanda, också sonen Bradley.

Det är tydligt att Gunilla har många personliga berättelser och mycket livserfarenhet att uttrycka i sin konst. Den som vill njuta av hennes abstrakta målningar, kan besöka galleriet ”Chapel Arts” i Vancouver. Gunilla ställer ut där den 6 juli tillsammans med gruppen ”Kwantlen Surreyalist Collective”.